Slaget vid Maldon, en fornengelsk människoslakt

Håller i handen Slaget vid Maldon – Fornengelska dikter i tolkning av Gunnar D Hansson.

Hittade boken som av en slump när jag i förra veckan gjorde lite antikvaritssökningar efter medeltidslitteratur på www.antikvariat.net.

Slaget vid Maldon
Slaget vid Maldon

Slaget vid Maldon, utgiven via bokförlaget Anthropos 1991, är en korthuggen, realistisk och bloddrypande redogörelse för en strid mellan en anglosaxisk försvarsstyrka och vikingar på plundringståg. Från stridens början till dess bittra slut följer jag de förlorande anglosaxarna. Den ene tappre kämpen efter den andre möter döden spetsad på spjut eller huggen med svärd, så även anglosaxarnas jarl Byrhtnoch. Striden är brutal och förloppet snabbt.

Berättaren antyder att Byrhtnoch, anglosaxarnas jarl, under striden handlade övermodigt och därmed försvårade anglosaxarnas läge. Vidare att en stor hop anglosaxare fegt valde att fly, vilket naturligtvis inte gjorde saken lättare för dem som var kvar.

Döden ...
Döden …

De, på liknande vis som i fornnordisk dikning, råa och osminkade beskrivningarna av kamp och död, uppräkningen av namn på, för mig helt okända, döda berör även om man som jag väljer att inte ta ställning om fel eller rätt i konflikten.

Jag kan inte avgöra hur dikten lästes av sina samtida, men hos mig efterlämnar diktens slaktscener bitter blodsmak och känslan av onödig dödande.

Dikten är endast 593 ordfattiga rader lång. Precis som den ca 200 år äldre Beowulfsagan är Slaget vid Maldon en av den fornengelska litteraturens höjdpunkter (men det finns ärligt talat inte så mycket att välja på). Dikten skiljer sig samtidigt på många sätt från Beowulf, inte minst genom det faktum att den söker beskriva en verklig händelse.

Enligt The Anglo-saxon Chronicle, som i vissa versioner omfattar perioden från Ceasars invasion till normandernas, ägde slaget vid Maldon (Maidon) rum år 991.

Krönikören i min version av The Anglo-saxon Chronicle, med all sannolikhet en munk, skriver:

”A.D 991

This year was Ipswich plundered; and very soon afterwards was Alderman (betyder i detta sammanhang ”jarl”) Britnoth (Byrhtnoch) slain at Maidon (Maldon). In the same year it was resolved that tribute should be given, for the first time, to the Danes, for the great terror they occasioned by the see-coast. That was the first 10 000 pounds. The first who advised this was Archbishop Siric.”

The Anglo-saxon Chronicle
The Anglo-saxon Chronicle

Citatet är hämtat ur James Ingrams översättning från 1823, utgiven av Red and Black Publishers (2009).

Av krönikans anteckningar för de efterföljande åren kan man ana sig till att engelsmännen efter förlusten vid Maldon hade svårt att uppbåda effektivt motstånd mot härjande nordmän och att det måste ha varit en ytterst farlig tid för många av landets inbyggare. England fick utstå krig, plundring och beskattning under hela perioden fram till att Sven Tveskägg satt på landets tron år 1013. Maldon kanske var det sista verkliga försöket att sätta hårt mot hårt, och det misslyckades… Kanske var det både gräddan av landets ungdom och hoppet om verkningsfullt motstånd som tillsammans dog den fördömda dagen år 991?

Tänker att diktens känsla av bitterhet och de allvarliga anklagelser om skuld som den bär med sig kanske alldeles oavsett vad som ligger bakom vittnar om ett behov att utrycka besvikelse och utpeka syndabockar? Undrar om det också är spår av samma behov som kan skönjas i krönikans, som jag läser, försiktiga anklagelse mot landets ärkebiskop Siric.

Nåväl, hur dikten Slaget vid Maldon än ska läsas – det går inte att avgöra – är det hur som helst nämnda tolkningsmöjligheter, tillsammans med textens rent litterära kvalitéer, som för min del förklarar dess dragningskraft.

Dikten som en gång i tiden kanske sjöngs (?) får mig att associera till de irländska folksånger som emellanåt besjunger nationens historiska lidande och oviljan att lägga sig platt. De sångerna är visserligen uppkomna i en helt annan kontext men jag tänker att de kanske haft en liknande funktion?


Som jag nämnde ovan beställde jag min Slaget vid Maldon via antikvariat, men en ytterligare sökning pekar på att boken ännu tillhandahålls av bokförlaget Daidalos. Dessutom verkar den finnas att köpa via såväl Bokus som Adlibris. Boken Slaget vid Maldon innehåller för kännedom även översättningar av sju mycket läsvärda elegier och inte minst översättarens mycket initierade kommentarer.

Länk till The Anglo-saxon Chronicle hos Bokus respektive Adlibris.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *